Tysk matkultur och annat kul

På morgonen fredagen den 6 juli åkte jag som vanligt till mitt jobb på Stora Essingen. Jag hade dock med lite mer packning än vanligt, och ingen matlåda – istället började jag min matresa med vegetarisk sushi från sushi-stället på ön. Jag åkte tidigare från jobbet och begav mig till Malmö tillsammans med Kit. Vi mötte upp Johanna och gick för att äta resans första hamburgare, på Kao’s.

Efter det åkte vi nattåget till Berlin. Att åka nattåg är alltid fruktansvärt. Jag sover alltid dåligt och när jag kommer fram har jag alltid ont i magen. Josef och Sara, som skulle möta upp oss på hauptbahnhof, var försenade så sålänge kröp jag ihop i fosterställning på golvet och sov lite till.

Som synes kröp även Kit ihop och sov. På bilden syns även vår grandiosa frukost.

Efter att vi lämnat våra grejer i Josefs säng på hostelet så kröp vi ihop på café Kotti vid Kottbusser Tor, drack te, och gjorde ingenting i flera timmar. Vi återvände till hostelet – nu för att kunna checka in själva – och gick sedan och inledde vår kulinariska resa på riktigt med varsin €1-falafel i något gatuhörn!

Sedan satte vi igång med ett besök på caféet Cupcake. Jag beställde en peanut butter jelly sandwich, de andra varsin cupcake (såklart), men brödet jag fick ut visade sig vara lite mögligt i ett hörn. Jag visade det för personalen, som blev mycket upprörda. De bad om ursäkt orimligt mycket, gav mig pengarna tillbaka, nytt bröd, försäkringar om att de slängt brödpåsen samt dubbelkollat allt annat bröd de hade, och en complimentary cupcake. Jag hade varit nöjd med hälften, verkligen. Jag fick instruktioner av Sara – som var från USA – om hur man äter en ”PB&J” på riktigt (bl a ska den doppas i mjölk! Jag hade ett glas sojamjölk för ändamålet) och stärktes i min uppfattning om att civilisationen uppenbarligen inte nått den nordamerikanska kontinenten. Senare begav vi oss till Yoyo Foodworld, där jag åt hamburgare #2: en tofuburgare, vars huvudsakliga innehåll mycket riktigt var två rejäla tofublock.

Sedan var det dags att åka till hauptbahnhof och vinka av Sara, som skulle åka tillbaka till Sverige och några dagar senare till USA. För att slå ihjäl lite tid, och såklart för att det är jävligt fett, gick vi från Brandenburger Tor via det sovjetiska krigsmonumentet i Tiergarten. Kit slickade senare på tanken nedan.

Morgonen efter började vi med frukostbuffé på café Morgenrot. Vi knallade runt en massa på loppmarknaden i Mauerpark och senare även bland boklådorna bredvid Museum-Insel, men på loppisen var det mest skräp och i boklådorna var allt på tyska. Istället gick vi till café Vux, där Josef åt något som Johanna verkade tycka var det bästa som någonsin gått att äta. Själv åt jag en inte så god chilichokladkaka. Tove mötte upp oss och vi begav oss till Sowjetisches Ehrenmal in der Schönholzer Heide, ett av de tre stora minnesmonumenten (i Berlin) till den sovjetiska krigsinsatsen under Andra världskriget. Det tog sin lilla tid – det ligger ganska off – och när vi väl kom dit var det hela avstängt och avspärrat för renovering. Tusan. Vi var dock inte redo för middag riktigt ännu så vi letade upp stället där Hansa Tonstudio en gång låg. Sen käkade vi middag på Vöner, och innan vi gick hem hängde vi i en lekpark nära Ostkreuz.

Det var dumt. Jag har aldrig varit den som mår illa, blir åksjuk, eller dylikt. Karusell efter karusell, berg- och dalbana efter berg- och dalbana, bok efter bok på tåg, i bil, på båt. Nu verkar mina balanssinnen dock växt upp och en sketen snurrgrej på sagda lekplats nära Ostkreuz har lärde mig ödmjukhet. Fy farao vad illa jag mådde.

På måndagen började vi med ett besök i mataffären i gallerian mittemot vandrarhemmet och sedan en liten picknick på trappan till Neuköln-Rathaus: bröd, jordnötssmör, banan, och Alpro soygurt i sådana där miniförpackningar. Efter detta rullade vi iväg till QUAD Roller Skate Shop, Europas första fysiska roller derby-butik,för att Kit skulle handla lite grejer till sig själv och lagkamrater i Jackdaw City Rollers. Själv handlade jag såklart ett par roller derby-vykort.

Efter det tänkte vi att det var dags att äta igen! Såklart. Så vi begav oss till Yellow Sunshine, där de flesta av oss åt varsin ”Lapland Burger” – det är en skam att den finns i Tyskland men inte i landet där stora delar av Sameland ligger (alltså Sverige). Sedan besökte vi Kunsthaus Tacheles. Det kan vara den mest nedklottrade byggnaden jag någonsin sett men det huserat bland annat en collage-artist som hade en del väldigt fina vykort till salu.

Därefter åkte vi iväg till caféet Eisberliner och åt våfflor. Dessutom mötte vi upp Tove igen. Efter ett par timmar på caféet skulle det stänga men vi var (förvånansvärt nog) inte riktigt redo att äta middag ännu – vi tänkte gå till ett vokü som serverade hamburgare (eftersom det är så bra med varierad kost) men det hade inte öppnat ännu. Vi drällde runt i jakt på någonstans att sitta och spela mah jongg och hittade några spännande lekplatser (dock inga mah jongg-vänliga sådana) på vägen.

När vi väl var redo att gå till voküt så gick det dock inte så bra. På den angivna adressen var det öde. Några punkiga personer i närheten sade när vi frågade dem typ ”no vokü, no vokü here, go away”. En känsla av att Tyskland var ogästvänligt växte ytterligare när det visat sig att någon låst fast sin cykel i Antons cykel!

Anton var dock inte så pepp på att lämna sin cykel i andra änden av staden (relativt från där den hörde hemma, alltså). Den främmande cykeln var fastlåst i ramen i Antons cykels hjul, medan Antons cykel var fastlåst i ett cykelställ (som normala cyklar). Efter lite trixande lyckades vi liksom hänga upp Antons cykel på den främmande cykeln och rulla iväg med båda två. Vi rullade till Yoyo Foodworld för att inta lite nattamat – jag åt en vegansk bacon und käse-burger. Alltså en vegansk bacon- och ostburgare. Det är helt orimligt!

Morgonen efter upprepade vi samma picknickrutin och begav oss sedan mot Computerspielemuseum. Det visade sig dock att undertecknad blandat ihop öppettiderna och det var således stängt hela dagen. Istället åkte vi direkt vidare till Viasko trots att det inte skulle öppna än på ganska länge. Vi satt på deras uteservering och spelade mah jongg tills vi kunde beställa in mat. Jag beställde seitanmedaljonger med potatismos och svampsås och det var så gott att det vattnas i munnen bara jag tänker på det, såhär en månad senare.

Vid det här laget var både Kit och Johanna lite sjuka och vi alla lite allmänt trötta på att gå och göra saker. Så efter att ha drällt runt på Viasko ett tag gick vi till Ohlala Tartes shop, ett mysigt litet café med tema Frankrike. Där satt vi och skrev vykort hela eftermiddagen (och fikade såklart, jag någon slags chokladtårta) innan det blev kväll och vi gjorde ett nytt försök att besöka ett vokü.

Den här gången gick det avsevärt bättre och vi hittade till och kom in i Fischladen långt innan maten serverades. Så vi spelade mah jongg (ingen överraskning där inte) och drack lite läsk vi köpt på vägen innan vi åt en vanlig veganrätt med ris, sojabitar, och sallad. Sedan köpte vi lite läsk och begav oss mot hauptbahnhof.

Sedan tog vi nattåget hem till Sverige igen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *